Usch, jag ser på NANA, även fast jag inte skulle. Jag kunde inte låta bli. Jag ångrar mig lite, men har ett starkt behov av att bara fortsätta se på det. Ärligt talat längtar jag tills jag sett klart på serien, för då kommer det inte finnas något som jag måååste se. Det är verkligen smärtsamt att se på NANA, på riktigt. I början var det väldigt mycket sånt här som gör en glad, varm och mysig. Men nu har jag gråtit mig igenom episoderna. Och det blir bara värre ju längre in man kommer i serien. Men jag älskar NANA ändå, jag får precis allting jag vill ha. Jag tycker om att se på saker som gör en riktigt ledsen, men såklart glad också.
Stackars Hachi, hon känner sig så ensam. Hade jag vart i hennes situation vet jag inte vad jag skulle gjort, så jag ska inte klaga på att hon väljer och gör fel saker. Jag har för mig att serien inte slutar med Hachi och Nobu, men jag önskade det. Ett slut med Nana och Hachi, Hachi och Nobu.

Jag hoppas verkligen att serien har ett lycklig slut. Jag gillar olyckliga slut, men nu är det skillnad. Jag kan inte stå ut med att NANA slutar illa. Det för det inte göra

Nu befaller jag alla att se på NANA :) Pusshej